En spelare, en kämpe och en ”stor liten medmänniska” som vid sju års ålder fick 50 % chans att överleva året ut, men som tog nästan 30 år till på sig. Ingen sjukdom besegrade honom. Det var livet, när det älskade honom som mest och när kärleken var besvarad. Mannen med de små stapplande stegen, som alltid gick en liten bit bakom oss, kom på så sätt först i mål. Många är vi som väntar på dagen då vi kan omfamna honom, gratulera till segern och åter få äran att bjuda honom en starköl med sugrör i - på andra sidan mållinjen. Hans resa fortsätter nu utmed Mekongfloden. Det tomrum han lämnar efter sig i mitt, liksom i många andras liv finns inte - där råder för all framtid Kaos. Jag tackar livet för att det en gång förde oss samman och döden, som alltid kommer att påminna om detta.
HELL KAOS!!!
Jag har personligen inte pratat med Dig men träffat Dig på avstånd,jag har läst dina inlägg med både glädje och ibland förvåning och av min frus strömmande tårar så förstår jag att här har vi gått miste om en kämpe.
Det är ledsamt att vi ska mista en kraft men vår sorg är inget mot hans anhörigas sorg,vi tänker på dem i denna svåra stund.
Kaos sitter säkert och lirar poker med Asar,Asynjor och Vaner…
HELL DIG OCH VILA I FRID!!!Fam:Falk
