KAOS I VÅRA HJÄRTAN

Thomas "Kaos" Olsson har avlidit vid 36 årsålder i sviterna av en motorcykelolycka i Laos huvudstad Vientiane. Hans närmast anhöriga är föräldrarna Birgitta och Tord, brodern Björn samt systern Karin med familj.

En spelare, en spelevink, en kämpe och en "stor liten medmänniska" som vid sju års ålder fick 50 procents chans att överleva året ut, men som tog nästan 30 år till på sig.

Han lämnade avtryck i ett oräkneligt antal världar. Den inbitne och stundom lysande pokerspelaren och gamblern. Scrabblespelaren, luffarschackspelaren, rollspelaren och inte minst tärningsspelaren. Somliga lärde känna Kaos genom hans engagemang i Sveriges Asatrosamfund. Andra genom hans roll i Ankistförbundet, NAFS(k). Åter andra under estradpoesitävlingen Poetry GangBang. Som skådespelare i Historien om Brödraskapet uppträdde han med en övertygelse som bara människor präglade av stor smärta kan uppbåda. Mycket riktigt var han också märkt för livet av den kroniska hud- och muskelinflammation som drabbade honom i barndomen. Den kampen vann han, vän med sin kropp blev han dock aldrig; istället inledde han en livslång kärlekshistoria med orden. Sin nedsatta rörlighet kompenserade han med ett blixtrande intellekt, integritet, stor portion humor, och en tunga lika vass som pennan han skrev med. Sångtexter, diktsamlingar, noveller mm. Hans produktion liksom hans livshållning genomsyrades av en drastiskt galghumoristisk anda - för att citera en av hans egna strofer: En kula i huvudet skingrar tankarna.

För alla oss ur olika världar som bara hade "Kaos" som gemensam nämnare, var han en outsinlig källa till inspiration, en dryckesbroder av dionysiska mått, ett spirituellt bollplank, en jourhavande terapeut och en vän som ingen av oss kommer att glömma.

Ingen sjukdom besegrade honom. Det var livet, när det älskade honom som mest och när kärleken var besvarad. Mannen med de små stapplande stegen, som alltid gick en liten bit bakom oss, kom på så sätt först i mål.

Många är vi som väntar på dagen då vi kan omfamna honom, gratulera till segern och åter få äran att bjuda honom en starköl med sugrör i - på andra sidan mållinjen.

Då Kaos var allt annat än en traditionernas man valde familjen att låta honom kremeras på plats och därmed låta hans mödosamma men livsbejakande resa fortsätta nedför Mekongfloden. Alla som känt honom är djupt rörda över deras mod och styrka i detta beslut.

Det tomrum han lämnar efter sig i mitt, liksom i många andras liv finns inte - där råder för all framtid Kaos.

Patrick El-Hag

Ur Dagens Nyheter 23 maj 2003.