Thomas Kaos Olsson
1966 - 2003

Min språklige mentor, ständige medkollaboratör och allra käraste lekkamrat finns inte mer.

En spelare, en kämpe och en stor liten medmänniska som vid sju års ålder fick 50 procent chans att överleva året ut, tog nästan 30 år till på sig. Ingen sjukdom besegrade honom. Det var livet, när det älskade honom som mest och när kärleken var besvarad. Mannen med de små stapplande stegen, som alltid gick en liten bit bakom oss, kom på så sätt först i mål. Många är vi som väntar på dagen då vi kan omfamna honom, gratulera till segern och åter få äran att bjuda honom en starköl med sugrör i - på andra sidan mållinjen. Det tomrum han lämnar efter sig i mitt, liksom i många andras liv finns inte - där råder för all framtid Kaos. Jag tackar livet - för att det en gång förde oss samman - och döden, för att den alltid kommer att vara en påminnelse om det.

Vill du skriva något om- eller till Kaos i gästboken nedan, mejlar
du mig texten så publicerar jag den: Patrick El-Hag

Filmen om Kaos

Galleri Kaos


 

    30th September 2003 - 09:17:35 PM    
99 : M. Stenemark
Du var en stor man i en liten kropp. Befriad från kroppen är du större...

    22nd September 2003 - 05:41:18 PM    
98 : Also sprach Kaos
Varje morgon då du vaknar ska du fråga dig:
- Är det någonting jag måste göra idag?
Du ska svara med ett rungande och befriat
NEJ!
Först då kan du nyfiket nosande tillgodogöra dig livets nyckfulla infall.

Planera inte ditt liv.
Lev det.

Ambitionen är lättjans moder.
Utan ambition finns ingenting att vara lat inför.

Olsson 22/11 -00

    14th September 2003 - 09:13:42 PM    
97 : Jenny & Frank
When we first saw your e-mail we were happy to hear from you, but after opening the mail we became sad. We don’t know what to write, but sometimes it’s better if you don’t write to much.
We can only say that we have met only a few extraordinary people on our journey, and in our life (we can count them on one hand) and although we didn’t know Chaos, we know that he was one of them.

Jenny & Frank


    09th September 2003 - 11:26:32 AM    
96 : Catrine Enhörning
Saknar Dina kloka och visa ord.

    31st August 2003 - 11:22:49 AM    
95 : Hästen
R.I.P. gambler!

    28th August 2003 - 08:19:18 PM    
94 : D
En trist, tyst kväll på Sky kommer en liten äldre man in. Jag hade aldrig sett något liknande. Alla förutfattade meningar man har rusade upp i hjärnan på 1 sek. Sen öppnade den lille mannen munnen och började prata. Vilken helt j.... underbar människa. Vi pratade i timmar om allt. Vi sågs någon gång om året, av ren slump. Alltid en upplevelse. Det finns alldeles för få av dessa "får andra att må bra människor". Fick reda på igår, 27 aug att han dog i våras. Hoppades se honom igen....... Den där Olsson

    17th August 2003 - 03:33:45 PM    
93 : Calle Teglund
Hej Kaos. Jag vet inte vem du var, och inte kände jag dig heller, men du verkar ha varit en fin människa. Jag hoppas att du har det bra där du är nu. Om du inte har reinkarnerats och vi träffas här på jorden. Hur som helst så framför jag härmed min djupaste medkänsla och sorg till dina nära och kära.

//Calle Teglund

    15th August 2003 - 03:40:47 AM    
92 : Richard Granberg
Jadu Kaos... Som ditt namn skvallrar om så verkade ditt liv utifrån vara kaos. Jag träffade dig första gången genom Patric, ni hade en show på något ställe för ca 15 år sedan, på söder så klart. Du höll på med en bok som skulle ha fått Bret Easton Ellis (författaren till American Psycho) att lägga sig i fosterställning. Jag var nyfiken, full och ung vilket slutade med att jag läste högt inför alla närvarande ur din bok. Jag minns att jag läste om någon ungmö som sålde kakor vid dörren, en scout. Hon slutade styckad i munnen på huvudpersonen i boken… Jag tror tyvärr aldrig den blev utgiven, jag hade gärna läst hela.

Efter det stötte vi på varandra på olika fester, ibland diskuterades livet och ibland var det bara stoj och stim. Jag kunde aldrig förstå hur du orkade med ditt eget liv, utifrån såg det att vara ren ”Kaos” och när vi talade om det så var det kaos. Inga fasta punkter och ingen trygghet i vanlig bemärkelse. Men jag tror att just otryggheten gjorde dig trygg eftersom otrygghet skapar situationer som måste lösas, vilket du alltid gjorde, när man löser problem stärker man sig själv…Ett självbelönande system där man kan var med alla men stå ensam om så krävs…En större överlevnadskonstnär är nog svår att hitta. Hela tiden på gränsen utan att helt trilla över på fel sida. Full av entusiasm och kreativitet och till skillnad mot de allra flest vågade du tillfredställa dessa inre drifter och behov.

Du gick naturigtviss bort för ung… Å andra sidan hade du levt mer än många gör under en full livstid. Jag är inte religiös, men jag tror att om det finns ”något” ställe efter döden så ger du lika mycket av dina tankar, funderingar och energi som du gjort i vår värld. Jag tror dessutom att du får djupare gensvar i den ”nya” världen av figurer som först efter jordelivet börjat fundera, tankar som du redan haft och förmedlat till oss som är kvar… Det tackar jag för. Du var mångt mycket mer än den ”festprisse” andra kanske möt och uppfattat dig som. Och tack för den energi och personlighet vi har fått dela. Vissa har du visat att det är värt att satsa på sina drömmar och för andra har du fungerat som ”avskräckande exempel”. För mig blev det både och… Resultatet är att jag satsar på mina drömmar men med ”kontrollerad risk”…

    11th August 2003 - 11:53:43 AM    
91 : Jeanette
Den sista gången vi lekte ihop (ensamma)
var i Göteborg.
Du mötte du mig utanför skolan
och vi fick den briljanta idén att ta en öl vid varje pub vi gick förbi.
Det fanns en del i 5:an.

I halvlek fick vi ett motiv till vår berusning.
Astrid Lindgren hade droppat
så vad var mer lämpligt än en GRAVÖL.

På tåget mot Borås med en kasse öl.
Vi skrattade medan folk förfasade.
Det var ju mitt på dan!

Hemma på min balkong med snabbmakaroner och burkköttfärssås.
Du njöt - förmodligen inte ätit på ett tag.

Sedan Boonoonoonoos och dans på bordet.

Jag blev trött och du grinig.
Du ville ut och jag ville slumra in.

Till ljudet av ditt mutter gick jag till sängs
för att i nästa stund gå upp med orden:
– Jävla surgubbe vi går väl ut då!


Borås en tisdagskväll
behöver jag säga mer
bottenskrap.

Men du fann oss ett sällskap.
Och med våra nyfunna vänner fortsatte gravölen och garven att strömma in.

Natten var kall
och vi var frusna.
Så vi tog vägen ut genom pubens garderob
och fann två skinnjackor av modell XL.

Jag slängde senare min i Viskan medan jag tror du gav din till din bror.
----------------------------------------

Det går inte en dag utan att jag berörs av dig.
”Jag älskar dig mitt KAOS.”

Jeanette

    15th July 2003 - 09:11:11 PM    
90 : Kricko
Tycker mig se dig mest överallt, är det bra?

 

[1-9] [10-19] [20-29] [30-39] [40-49] [50-59] [60-69] [70-79] [80-89] [90-99] [100-109] [110-119] [120-129]