Thomas Kaos Olsson
1966 - 2003

Min språklige mentor, ständige medkollaboratör och allra käraste lekkamrat finns inte mer.

En spelare, en kämpe och en stor liten medmänniska som vid sju års ålder fick 50 procent chans att överleva året ut, tog nästan 30 år till på sig. Ingen sjukdom besegrade honom. Det var livet, när det älskade honom som mest och när kärleken var besvarad. Mannen med de små stapplande stegen, som alltid gick en liten bit bakom oss, kom på så sätt först i mål. Många är vi som väntar på dagen då vi kan omfamna honom, gratulera till segern och åter få äran att bjuda honom en starköl med sugrör i - på andra sidan mållinjen. Det tomrum han lämnar efter sig i mitt, liksom i många andras liv finns inte - där råder för all framtid Kaos. Jag tackar livet - för att det en gång förde oss samman - och döden, för att den alltid kommer att vara en påminnelse om det.

Vill du skriva något om- eller till Kaos i gästboken nedan, mejlar
du mig texten så publicerar jag den: Patrick El-Hag

Filmen om Kaos

Galleri Kaos


 

    22nd May 2003 - 11:21:51 AM    
49 : Murat M "Turken" Sahan
Djävla skit fan helvete! Så arg! Så ledsen!

Olsson, du tog fram det bästa hos människan. Med dig trivdes alla!

Antar att Allah behövde dig. Men varför så tidigt? Varför inte dröja ett tag?

Är förbannad, saknar dig!

Turk!

    22nd May 2003 - 10:59:17 AM    
48 : Patric Johansson
Jag tror att livet har en mening och att döden har det också. Att tomas nu lever inom oss istället för att leva i den fysiska världen gör att han nu finns närvarande hela tiden.

Att klara smärtan med att leva kom du att bemästra med tiden.
Livssmärta blev filosofi och sedan livsstil och attityd.
Mörkret blev din vän och ledstjärna.

I detta stora mörker blev det omöjliga möjligt.
Den svarta stjärnan lyste.
Du lyste med ett starkt och livsbejakande ljus.
Ett ljus för andra att följa.

Glöm inte bort att beundra körsbärsträdets blom, en stormvind kan rycka bort dem under natten.

Det får bli din sista lärdom till oss som ännu är kvar.

Livet i Nangijala blir bättre, där slipper du det här livets
vedermödor och torftighet som du så mästerligt och stolt uthärdade.

Vid det pokerbordet sinar aldrig chipsen, det finns alltid käk och ölen är gratis, framförallt så kommer du att slippa din förklädnad.
Din förklädnad som kräver insikt och mognad av sin omvärld.
Där kan du vara den riddare i svart som du är utan förklädnad.

Du lämnar ett stort hål efter dig svarta stjärna.

Ps om du ser några jungfrur som dansar i månskenet så glöm inte
att berätta om din kompis som kommer snart.

Patric

    22nd May 2003 - 12:16:16 AM    
47 : Monika
Aj. Det var oerhört tråkigt att höra. Jag har inte sett så mycket av honom
på länge, men han ska finnas nånstans i världen ändå, ju; så är det. Så
borde det vara.
/Monika, som ändå ler mellan tårarna. En människa att minnas; o ja.

    21st May 2003 - 11:26:36 PM    
46 : rikard norberg
May the flop be with you!

    21st May 2003 - 11:18:14 PM    
45 : Py Bäckman
Hade sån tur att jag hann träffa dig! Och vi hade en del roliga möten du och jag och Patrick.
Jag blev väldigt ledsen när jag hörde att du råkat ut för nån typ av motorcykelolycka!
Fan så trist! Och jag kommer att sakna dig!
Puss från Py

    21st May 2003 - 05:54:14 PM    
44 : Hans Scheike
Många människor kan man möta många gånger.
Men ändå har man liksom inget minne av dem.
De allra flesta som man möter någon enstaka gång
minns man inte alls.

Thomas Kaos mötte jag under knappa två timmar
för en del år sedan.
Han finns kvar inom mig sen dess.
Och genast jag mötte honom var det som om
jag samtidigt visste allt om honom och inte visste någonting.
Det var samma känsla som inför ett naturfenomen.
Som inför en häftig storm eller en fulländad regnbåge.
Kanske blir det så
när någonting - ett naturfenomen eller en människa - är sig själv.
Sig själv och inget annat.
Och allt detta som är sig själv påverkar oss.
Både i denna världen
och från världar vi ännu vet så lite om.

Tack för detta.
Med värme
Hans Scheike


    21st May 2003 - 01:58:05 PM    
43 : Nisse Sandberg
"Vinka när du passerar gränsen till Kambodja och sänd en lång blick väster till minnenas ankor.Där var ett av historiens vingslag. När Thomas flyter över gränsen får Prins Sihanouk ännu en händelse till sitt lands historia, Nisse

    21st May 2003 - 01:22:02 PM    
42 : Sudden
Alltsedan jag gjorde bort mig när vi infört sudden death i en pokerturnering, har jag fått höra ett skäggigt troll sitta vid Gittans onsdagsbord och hälsa välkommen med att retsamt ropa "Sudden!".
Nu har ropen tystnat. Kaos bor granne med gud. Världen har blivit tråkigare. Och "sudden" som i "sudden death" har fått en annan innebörd.
Slår vad om vår vän Kaos inte missar den poängen, den dagen då vi möts på andra sidan. Någon som är beredd att sätta emot?
Björn

    21st May 2003 - 11:09:39 AM    
41 : Jonas Fogelqvist
Käre Kaos

Om du läser vad vi skrivit här så tror jag att du, särskilt du, skulle undra vad vi egentligen sörjde - dig själv eller vår förlust av dig. Men så är det ju. Sorgen är egoistisk och jag saknar dig. Dina one-liners, dina snabba repliker, dina rakknivsvassa ironier, ditt sätt att göra de långa timmarna vid pokerbordet till något mer än bara ett spel om pengar - naturligtvis allt det. Men även din värme och ditt djup. Det där sista hade jag, som en ändå rätt ytlig bekant, bara börjat förstå mig på. Jag hade velat fortsätta göra det.
Men kanske, kanske ska vi en gång sitta och diskutera allt från Stephen King till Elias Canetti vid det stora grönklädda bordet på andra sidan. Låt oss hoppas det.

Jonas

    21st May 2003 - 11:06:32 AM    
40 : Freddi
Kaos...

min soffa saknar dig....

och jag med...

Puss

 

[1-9] [10-19] [20-29] [30-39] [40-49] [50-59] [60-69] [70-79] [80-89] [90-99] [100-109] [110-119] [120-129]